RSS

Månadsarkiv: augusti 2013

Läraktighet…

Jag har en barndom som ofta präglats av osäkerhet och därmed flykt. Något som påverkat mitt förhållningssett till kunskap och att lära sig nya saker. Trygghet, komfortzoner viktigast.
Med åren har dock hungern efter att läsa och att lära sig tilltagit.
I förra veckan lunchade jag tillsammans med några bekanta och vi startade ett mycket intressant samtal. Det centrala i samtalet var hur viktigt det är med idésamtal, inte minst inom politiken. Att våga bryta nya och gamla tankar och idéer mot varandra. Detta kändes mycket angeläget eftersom vi i Älvsbyn går mot hoppfullare tider i kraft av Lavergruvan. Men samtalet kom också att beröra självbilder, främst älvsbybyggdens självbild. Vi var överens om att den är lite för ursäktande för att vara hälsosam.
För att våga gå vidare behövs läraktighet dvs. att inte nöja sig med status q. Det utmanar tryggheten. Men: ”Så länge du är grön, växer du. Så snart du är mogen, börjar du ruttna”. Ray Kroc. Vem vill ruttna…
Denna läraktighet kan röra din profession, ledarskap eller livet i allmänhet.
Ett par saker kan dock hindra läraktighet. Tidigare framgång kan vara största hindret. En viss bekvämlighet infinner sig. Vidare övervinn din framgång. Om det du gjorde i går fortfarande verkar stort för dig, har du inte gjort mycket i dag.
En annan fara är genvägar, håll dig borta från dem. ”Den längsta sträckan mellan två punkter är en genväg”. Nancy Dorman.
Att lära sig har alltid ett pris kalkylera med det.
Den största utmaningen är dock stoltheten. Läraktighet kräver att vi erkänner att vi inte vet allting och det kan få oss i dålig dager. Samtidigt finns ingen utveckling utan misstag. Att vara rädd för att göra nya misstag är hämmande. Till sist betala aldrig två gånger för samma misstag. Teddy Rosoevelt sa ”Den som aldrig gör några misstag, gör inga framsteg.” Men se till att det är nya misstag.

Trevlig läsning
Anders Lindh

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 augusti, 2013 i Okategoriserade

 

Reflekter mera.

Så är det tid att återuppta skrivandet igen. Hoppas att sommaren medfört mycket livgivande. Sommaren, och därmed tillfällen till längre eftertanke, går dock mot sitt slut. För undertecknad är sådana tillfällen angelägna. Det är en tid då jag kan möta mig själv, se vad som livet har fört med sig. Åt vilket håll allting drar.
Att ge sig själv tid till eftertanke är som att stanna till på en parkeringsplats, Slå av motorn. Låta annan trafik köra förbi. Livet har ofta ett ganska högt tempo och det är lätt att bara följa med strömmen. Louise Hoffsten har en hit nu med titeln: ”Only the dead fish follow the stream”. Jag tycker jag kan göra mig inre bilder hur detta ser ut. Föga attraktivt. Eller hur.
Har din sommar inneburit reflektion? Ibland ökar ju tempot under sommaren. Alla måsten, uppskjutna projekt, allt som vi måste hinna. Givetvis är miljöombyten energigivande men det kanske blir för mycket. Under ytan ligger frågan; ”Tänk om någon frågar om min semester och jag har ”bara” stannat till på en parkeringsplats”. Vad tråkigt det låter. (En del barn och ungdomar bekymrar sig för detta i skolstartstider).
Att ge sig själv tid till eftertanke är att ta ansvar för sitt liv. Det är att reflektera över vägval och beslut, beslut jag tagit eller som andra fattat åt mig. Mer eller mindre med mitt medgivande.
Sådana upptäkter kan ibland svida något men de är inte farlig. Det går över. Kontentan av ett besök på parkeringsplatsen kan innebära små eller stor förändringar. Upptäkter som befriar. Möjligheter att koncentrera sig på det du är bra på. (70% av din tid skall du använda till detta).
Vidare en nyväckt längtan efter utveckling inom det du är bra på. Eller kanske helt nya områden inom din kompetens (25% av din tid får gärna gå åt till detta).
De sista 5% går åt till att hantera svagheterna, för de finns ju där, erkänna dem och kanske delegera till andra.
Nu är det ju inte kört om det inte blev någon ”parkeringsplats”. Möjligheter till eftertanke finns ju alltid där även om tiden är mer begränsad. Hoppas sommaren inneburit både brun hy och inre vila.

Trevlig läsning
Anders

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 augusti, 2013 i Okategoriserade