RSS

Månadsarkiv: oktober 2013

En karl gråter inte…

Jag har under några veckor skrivit något om manlighet och mansbilder. Inte på något sett uttömmande. Genom åren har jag dock märkt att ärendet är angeläget men inte så enkelt att finna goda plattformar där man kan beröra frågorna. Idag vill jag belysa några reaktioner som vi män kan ha när vi känner av sårbarhet, osäkerhet och kanske underlägsenhet.
När mannen upplever att han inte har kontroll försöker han skaffa sig den igen.
Det gör han genom att härska. Andra människor, främst kvinnor, blir han ägodel. Något han erövrat och som är hans. Reaktionen är ett utslag av att han egentligen är rädd.
Vidare kan mannen agera otillgänglig, oåtkomlig. Detta sker genom att bli tyst. Han pratar inte så gärna om svagheterna t.ex. Genom tystnaden växer det upp en mur, tystnadens mur, som är ett säkert skydd. Då behöver han inte avslöja sin hjälplöshet men också slippa eventuell kritik. Säger jag inget så har jag ingenting sagt.
Men flykten kan ske på andra sett. Känslor är ofta farliga i en mans värld. De visar på svaghet. Rädslan för känslor har att göra med att mannen inte riktigt törs lita på dem. Kvinnan däremot har med sin intuition helt andra erfarenheter när det gäller känslor. Detta gör mannen mer osäker. Därför är det best att förtränga dem. Och därmed växer ett kallt isberg fram. Dock finns känslorna där men de saknar språk.
Mannen kan också undvika sin osäkerhet och sårbarhet genom att fly till jobbet och gömma sig där. Fotbollsplanen eller skotern är också bra flyktmedel. Där kan han känna sig trygg, han är med likasinnade och vi förstår varandra.
Trötthet utgör också en slags flykt. Oftast hänger den samman med de mest intima aspekterna av livet. Det är en flykt från rädslan, och därmed tappad självkänsla, att inte kunna prestera. När den här flykten får sin smärtsammaste aspekt sker otroheten. Besvikelsen är grundmotivet. Men det handlar lika mycket om en besvikelse över sig själv som över omgivningen. En besviken man är en farlig man.
Avslutningsvis får en historia belysa besvikelsens kraft hos en man och samtidigt, förhoppningsvis, bidra till ett skratt.
En ung kille från en by i Norra Norrland flyttade till Stockholm och gick till ett stort köpcenter för att söka jobb. Chefen för köpcentret undrade:
`Har du någon säljerfarenhet?`
Killen svarade: `Nå ,joo… No ha ja jobba som säljare hemma i skogarna.`
Eftersom chefen tyckte att killen verkade trevlig och framåt bestämde han sig för att anställa honom.
`Du kan börja imorgon bitti.`
`Jag kommer ner efter att vi har stängt imorgon kväll och ser hur det gått.`
Killen hade en tung dag men till slut var den till ända. Efter stängningsdags kom chefen ner som han lovat.
`Hur många affärer gjorde du idag?`
Killen svarade: `En.`
Då blev chefen lite fundersam och sade `Bara en!? Våra säljare brukar göra mellan 20 och 30 stycken på en dag.`
`Hur mycket pengar rörde sig affären om?`
Killen svarade: `1 911 138 kr.`
Chefen blev mycket överraskad och sade: `1 911 138 kr!!! Vad sålde du till honom?`
Killen svarade: `Först sålde ja en lite metkrok. Sedan sålde ja en mellanstor metkrok. Därefter sålde ja en stor metkrok.
Sen blev det ett metspö. När ja sen frågade vars någerscht han sku fiisk svara han att han sku ååk ner till kusten.
Då sa jag att han sku behööv en båt, så vi gick ner till båtavdelningen. Jag såld han den stora Baylinern med dubbla motorer.
Sen visa det sig att hans lilla Honda Civic inte fick dra den stora båten, så ja to med han till bilavdelningen och sålde honom den där 4-hjulsdrivna Chevrolet Tahonen.`
Chefen, som nu var i chocktillstånd sade…`Så du menar alltså att killen kom in för att köpa en metkrok och du lyckades sälja på honom en båt och en bil???!!!
Då svarade killen glatt: `Nej, nej! Han kom in å skulle kööp tamponger ti sin fru, och då sa ja att han liik gärna kund ååk och fiisk, eftersom helgen ändå va förstörd.`

Trevlig läsning.
Anders Lindh

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 oktober, 2013 i Okategoriserade

 

”En ordentlig förkylning”

Med jämna mellanrum kommer reklamen med mannen som sitter under handduken, med huvudet nära skålen med varmt, ångande vatten fram i TV. Han klagar över förkylningens styrka och jämför den med att föda barn. Något som ter sig lindrigt i mannens värld. Han ser verkligt ömklig ut.
En förkylning är nog inte det värsta man kan råka ut för. Men mannens reaktion tangerar något centralt när det gäller mansbild och manlighet.
”Män är hårda men sköra. Kvinnor är mjuka men sega”. Paul Popenoe.
En man kan bli dödligt sårad invärtes och dödligt träffad i sitt hjärta lättare än en kvinna. (Det här är uppenbart för de flesta kvinnor).
Nu pratar vi inte om en förkylning utan om större händelser. Han blir träffad när någon nära avlider. Träffen finns där när relationer går sönder. Men det kan också inträffa när han blir uppsagt från arbetet. Ja till och med när han säljer huset eller bilen.
Det är som om hela självkänsla, självbilden går sönder. Bilden av den starke mannen. Än mer komplicerat blir det när han skall försöka dölja det. Flyktvägarna är många. Den vanligaste är nog att unna sig något extra. Eller föresten det är nog alkoholen som är vanligast.
Varför uppstår den situationen då? Ja, kanske är det för att mannen försöker vara något han inte är fullt ut. Nämligen stark. Visst har han för det mesta mer muskelmassa än kvinnan. Men när det kommer till inre resurser verkar kvinnan vara ner rikt utrustad. När självkänslan får sig en ordentlig törn har han svårare att hantera och uttrycka det. Han saknar språk och mod att möta detta.
Tyvärr har det ironiserats och raljerats över detta så till den grad att många män har valt att lägga locket på. I stället kommer det ut på de mest konstiga och ibland motbjudande sett.
Jag har förärats med en god vän som inte är rädd för de här frågorna (eller smärtan). Det är fantastiskt att kunna snacka med någon om detta. Någon som inte gör sig lustig eller flyr när det bränns. Det händer ibland att vi, efter en helg, kan fråga; ”Vad har du gjort i helgen?”. ”Mött mig själv”. Och då handlar det bara om att ge sig själv tid. Att inte vara på flykt hela tiden. Utan att tillåta sig själv att vara den jag är.
När mötte du dig själv senast?

Trevlig läsning.
Anders Lindh

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 oktober, 2013 i Okategoriserade

 

Vem behöver mannen?

I veckan kom en rapport om att 15% av männen hamnar i svårigheter när de skall eller har blivit fäder för första gången. Samma siffra gäller för mödrar också. För männens del var det överraskande enligt rapportskrivaren.
Det är egendomligt att mannen känner sig överflödig i det att en ny dimension läggs till hans manlighet, nämligen när han blir far.
Den första riktiga krisen i en relation kommer då första barnet föds. Barnet blir medelpunkten i mammans liv. Pappan känner sig bara överflödig, onödig och i vägen.
Glädjen över beskedet om graviditeten, sedan en hjälplös åskådare som står vid sidan om. Efter befruktningen behövs han inte längre. Hans biologiska funktion är fullbordad.
Förlossningen kan givetvis förstärka eller lindra ”åskådandet” men faktum är att han kan inte föda barnet.
Amningen förstärker sedan utanförskapet och känslan av att vara överflödig.
Tonårstiden.
Jag har sett en så vacker illustration om fadersrollen. När man planterar unga trädplantor stöttar man upp dem med en påle vid sidan om. Mellan plantan och pålen viras sedan band för att ge stadga. Den har till uppgift att stödja plantan till dess den vuxit sig stark nog att klara av vinden själv. När tiden är mogen skall banden klippas av.
Under puberteten behöver barnet pappan i en svår dubbelroll. Å ena sidan som ideal, som handledare, som den som de kan identifiera sig med, få stöd av och ha som sparringpartner. Den som bekräftar att du har vad som krävs. Å andra sidan är han deras motpart, nästan en motståndare, som de vill revoltera mot, frigöra sig ifrån för att hitta en egen livsstil, sin egna identitet.
Men att klippa banden riktar sig inte främst ”pinnen” utan snarare mot banden som knutits åt.
Faders- och mansrollen är ännu svårare att spela idag, då man gör narr av fadersauktoriteten och fråntar honom uppgiften som stödjande. Ofta är självkänslan bruten så till den grad att barnet varken kan stödja sig mot eller växa sig stark i dess motstånd.
Den här känslan av att vara överflödig kanaliseras på olika sätt och är en källa till problem. Vikten av förståelse och samtal kan inte nog övervärderas.

Trevlig läsning
Anders Lindh

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 13 oktober, 2013 i Okategoriserade

 

”Att-göra-listan”

Vi är några mogna män, och några kvinnor också för den delen, som ägnar oss åt den ädla sporten badminton. (Världens snabbaste racketsport).
När vi har plågat varandra tillräckligt och det är dags för att bryta upp händer det att vi skämtar om vad som väntar hemma, att-göra-listan. Listan medför ofta munterheter men det finns en portion av allvar också.
Att-göra-listan är den där lista som borde göras och som ofta den bättre hälften skrivit.
För en man kan denna lista utgöra ett ”hot” mot friheten. Hotet består i en känsla som listan signalerar; hon vill äga och kommendera honom. Reaktionerna kan variera där det sämsta är fientlighet.
Varför denna reaktion? Nu kommer vi in på lite djupare vatten. Biologiskt är ju varje man född av en kvinna. Det verkar som om män, omedvetet, bär på en negativ erfarenhet av detta. En form av fångenskap. Innan han föddes var han instängd i mammans kropp. Sedan överlämnades han i mammans vård passiv och försvarslös.
Givetvis kan ett sunt förhållande till en mor, som inte överbeskyddar utan som är villig att låta honom frigöra sig från henne, minska denna fruktan. Men det verkar som om mannen bär på en ständig, om än vag, fruktan för att åter igen komma i en liknande fångenskap.
Att-göra-listan väcker denna rädsla till liv ibland. För kvinnan är reaktionerna svårbegripliga, det är ju bara en oskyldig liten lista. Nu är det inte synd om mannen med tanke på detta men han kanske blir lite missförstådd ibland.
I ett större perspektiv kan man undra om det är sådana här aspekter som finns med i jämnställdhetsproblemen. En rädsla från mannens sida att vara frihetsberövad om kvinnans ställning stärks.
Denna rädsla har jag dock mött och sätt den bidra till förödande konsekvenser i relationer. Och kanske lindrar våra munterheter i omklädningsrummet så att ”listan” inte blir det stora frihetshotet.

Trevlig läsning
Anders Lindh

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 6 oktober, 2013 i Okategoriserade