RSS

Månadsarkiv: november 2013

En kärleksförklaring, till Älvsbyn.

Det är 18 år sedan jag och min familj flyttade hit. Mitt enda minne från orten, innan dess, var när jag passerade igenom för vidare förd mot Galtis och Arjeplog. Föga anade jag då att Älvsbyn kom att bli den ort där jag tillbringat största delen av mitt liv. Det går givetvis att ifrågasätta hur begåvat det är att flytta till en inlandskommun. Men låt mig förklara.
Älvsbyn har en livsnerv som tilltalar mig ofantligt. Uno Westerlund har, tycker jag, beskrivit den utsökt i sin historieskildring av bygden. I korthet handlar den om hur männen, ofta av försörjningsskäl, vistades utanför socknen, medan kvinnorna tog hand om jordbruk och därmed den handel som bruket medförde. Det finns också, tycker jag, en djup insikt om, och respekt för, att båda delarna är avgörande för överlevnad. Den här livsnerven tilltalar mig. (Inte bara att vanlig inomhusfärg är 300 kronor billigare än i Luleå).
Den här kulturen eller livsstilen har givetvis ett pris. Främst ensamheten. Den är inte alltid lätt att hantera. Kanske är det därför som Älvsbyn varit den mest föreningstäta kommunen i Sverige. I föreningen såg/ser man möjligheten till umgänge med likasinnade och därmed lindra ensamheten.
Föreningslivet, eller civila samhället, genomgår ständigt förändringar. Den 18/12 börjar en ny lag gälla angående ledare för barn och unga. En styrelse kan begära utdrag ur brottsregistret för att se om en tilltänkt ledare är belastad i relation till barn och unga. Allt för att skydda barn och ungdomar. (En anpassning till EU).
Föreningarna är bärare av en unik kunskap som de förmedlar till människor i olika åldrar. Därmed utgör de en mycket viktig del av samhället. Ja, det är till och med så att människor flyttar till den ort där deras livsstilsval blir tillgodosedda. Föreningslivet möter just dessa val. Så du föreningsmänniska ge inte upp. Utan dig stannar Älvsbyns kommun.

Trevlig läsning.
Anders Lindh

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 november, 2013 i Okategoriserade

 

”En blomma till kärestan”

Frågan kom från kassören på OK. Nja, svarade jag det finns ingen för tillfället. Han såg lite snopen och osäker ut men samtalet slutade med ett skratt.
Det är en lite dyster årstid nu. Grått. Det mesta har dött i naturen. Det är bara vinden som lever om. Snart är det tid för ljus, stjärnor och ljusstakar. Men också blommor. Röda, lila, vita. Vad de lyser upp det mörka.
Blommor har något särskilt över sig eller kanske snarare de förmedlar något, SKÖNHET. I min profession som präst har jag vid otaliga begravningar sett de mest undersköna blommor och arrangemang. Kransar, buketter, handrosor, kistdekorationer.
Ibland ondgör man sig över detta i syfte att påtala svagheten i att inte ge en bukett medan personen levde. Visst finns det en tanke i det men då har man nog inte tänkt på blommor skönhet.
Skönheten i en blombukett vill berätta något. För det första uttrycker skönheten att allt kommer att bli bra. Det är som om skönheten talar, i sin enkelhet och oförstörda. Därmed skänker den en ordlös tröst. Vad kan väl vara mer lämpligt i en tid av sorg.
Men skönhet säger något mer. Den inspirerar. Skönhet kan få oss att ta ett extra tag. Att vilja bli förändrad. I filmen ”Livet från den ljusa sidan” säger Jack Nicholson till Helen Hunt ”Du får mig att vilja bli en bättre man”. Jag tänker mig att han sätt hennes skönhet och det är därför han säger så.
Ett vackert musikstycke kan liksom uppsluka en totalt. Skönheten i det eller en välskriven, intressant bok, liksom bjuder in till att ta del av mer. Också något av skönhetens språk.
Vad vore tillvaron utan skönhet ofantligt fattig. Kanske har tanken gått till någon som behöver liten skönhet i sin vardag. Då vet du nog vad som behöver ske.

Trevlig läsning
Anders

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 17 november, 2013 i Okategoriserade

 

”Du è min man”

Det är titeln på en riktig långkörare på svensktoppen. Den är skriven av Benny Andersson och framförs av Helen Sjöholm.
Texten handlar om att mannen egentligen duger fast han själv inte tycker det.
Jag vill travestera texten något och säga: Jag är en man och jag vet jag gör så gott jag kan”. Det finns något befriande i detta tycker jag.
Under en tid har jag sökt att bidra med tankar och reflektioner om mannen och manlighet. Det jag skriver idag får utgöra någon form av slut på detta tema.
I helgen är det fars dag och den belyser en aspekt av att vara man, gåvan att få barn. För en man är det stort att få barn. En ny dimension läggs till hans manlighet.
Jag vill dock vidga en mans olika relationer i dagens tanker. Förutom att han är man kan han också vara make, älskare, son (givetvis), far. Han kan vara ensamstående, singel. Han kan vara relaterad till arbetskamrater, jaktlag eller idrottslag.
Oavsett vilken relation det handlar om är det hälsosamt att reflektera över hur han är i dessa sammanhang.
Sådan far sådan son.
Det händer titt som oftast i samtal att denna kommentar dyker upp. Sådan far sådan son. Ibland är det positivt, ibland negativt. Vilket spelar egentligen inte så stor roll. Det viktiga är att våga möta sig själv. Att ge sig själv möjligheten att genom lite eftertanke mogna och växa.
I min bakgrund finns det en fadersgestalt som var den tysta buddhan. Det var hart när omöjligt att veta vad han tyckte, tänkte, kände…
Jag är givetvis präglad av detta. En del kommentarer har helt klart sårat. Nu finns det flera vägar att förhålla sig till dessa erfarenheter under resten av livet, förutom att vara arg. Kopiera, kompensera, eller korrigera.
Att kopiera ”tystnaden” är kanske det enklaste även om man önskar ett språk för att kommuniser. Kompensationen blir väl att prata med barnen och andra om allt. Att korrigera innebär att se begränsningen och söka göra något åt det. Det är här som mognad och växt finns.
I senaste texten skrev jag att en karl gråter inte. Kommentaren var och är inte ovanlig. Problemet med den är att den skapar känslomässiga hinder för att uttrycka sorg och smärta. Någon har formulerat det som att bli känslomässigt stympad.
Bakgrunden präglar oss. Det angelägna är vad vi gör av detta. För det är i relation till andra som det visar sig vilka val vi gjorde.
Så nu på fars dag ge dig själv möjligheten att njuta av fadersrollen men också reflektera över livet och dess skönhet.

Trevlig läsning
Anders Lindh

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 november, 2013 i Okategoriserade