RSS

Månadsarkiv: januari 2014

”Vem i hela världen kan man lita på?”

Vid några tillfällen har jag här i bloggen tangerat ämnen om brusten tillit. Idag vill jag stanna till vid detta. Utgångspunkten är både vuxna och barn.
Brusten tillit mellan vuxna kan ske både på arbetsplatsen, i vänkretsen och i den närmaste lilla gemenskapen, familjen. Förlorad tillit är för det mesta en process, något som sker och växer över tid. Ofta inleds det med någon händelse som blir svår att hantera. Processen är givetvis smärtsam. Eftersom vi lever i ett ”pain-avoiding-society” är vi sämre och sämre rustade för sådana processer.
Brusten tillit är givetvis aldrig önskvärd även om det finns tillfällen då det är ofrånkomligt. Ibland tycks det mig som om entreprenörstarka Älvsbyns kommun är mer exponerad för dessa förluster. Om det finns ett samband låter jag vara osagt men det finns anledning till att reflektera över detta.
En brusten tillit medför inte sällan en försiktighet, en reservation till att förtro sig igen. Ibland är det en viljefråga men det kan också vara så att förmågan till tillit har gått sönder så att det faktiskt inte är görligt. Smärtan, sveket är för svårt.
Det är i det här sammanhanget jag också tänker på barnen. Deras tillit till vuxna kan på de mest smärtsamma sätt brytas sönder. Ibland leder vuxensvek till en dysfunktionalitet. För att hantera denna obalans skaffar sig barnen överlevnadsstrategier. De vanligaste är hjälten, räddaren, syndabocken/rebellen, det tysta barnet och clownen. Alla strategierna är i en mening falska, inte barnets rätta identitet. Ofta är de rädda för att visa ilska och vrede för då finns risken att barnet hamnar utanför och det priset är för högt. (Viktigt är att dysfunktionalitet inte alls behöver bero på missbruk eller våld även om det kanske är mest förväntat där. Det kan växa fram, i de utåt sett, mest fungerande sammanhangen.) De här strategierna kan sedan följa med upp i arbetslivet och arbetsplatsen och där förorsaka problem både för den enskilde och arbetslaget.
Det går inte att utrycka nog starkt hur viktig hjälpen är till de barn och vuxna som bär med sig dessa ”falska identiteter”. Brusten tillit är smärtsam men den behöver inte vara permanent och livslång.
Förändring är möjlig om än med smärta. Men allt börjar med ett erkännande av att tillit är en central beståndsdel människor emellan.

Trevlig läsning.
Anders Lindh

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 januari, 2014 i Okategoriserade

 

Tillit…

Först av allt vill jag be om ursäkt till alla er läsare som följer det jag skriver och kanske gott upp hoppet. Ibland bjuder liver motstånd så att det är svårt att skriva.
Jul- och nyårshelgen har jag ägnat åt Anna Borgeryds bok ”Tunna väggar”. Anna Borgeryd är rådgivare i Polarkoncernen när det gäller hållbar utveckling. Hennes bok, den första, handlar om två unga vuxna som lever i Umeå universitetsmiljö. Boken är en mycket god läsning.
En av många tankar i boken handlar om tillit. Tillit är något centralt i relationer men också i ekonomi och bankvärld.
Tillit är ett ord som går att läsa från båda hållen med samma betydelse. (Det gör förresten också Nybyn). Ordet liksom sammanbinder två människor. Det beskriver hur en relation fungerar.
Vad är det centrala i tillit? Jag tänker på ett par saker. Pålitlighet. Utan den är det svårt att bygga tillit. Pålitlighet är att hålla det man säger, att orden inte är tomma utan efterföljs av handling.
Vidare byggs tillit av hjälpsamhet. En tredje ingrediens är uppriktighet. Och till sist en känsla av att parterna vill varandra väl. (säkert finns det fler byggstenar och nyanser av dessa att reflektera kring).
Tillit är en nödvändig ingrediens i en familj både mellan vuxna och vuxna/barn. Det är också nödvändigt på arbetsplatser och i skola. Det fungerar liksom inte annars. Skolan är ofta i fokus och sista tiden än mer sedan PISA-rapporten kom. Rösterna höjs om fler skolår. Tidigare start osv. Men tänk om problemet handlar om tillit. Om förtroende. Det finns en del intersant forskning, från Umeå, där man menar att bristen på trygghet genererar snarlika beteenden som ADHD-begränsningarna medför. Man menar att genom att barnet otryggt är det mer benäget att vara på sin vakt och beredd på att fly. Reptilhjärnan är liksom ständigt aktiverad. Den logiska delen av hjärnan är liksom inte med. Om denna otrygghet dessutom härrör från hemförhållanden och förstärks i skolan är det kanske inte så lätt att lära sig saker.
Tillit är en nyckelfråga menar jag. Det är dags att återvinna denna centrala ingrediens i livet tillsammans.

Trevlig läsning
Anders

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 januari, 2014 i Okategoriserade

 

Skatten i åkern.

Gott nytt år.
Jag läste för en tid sedan om en man som var skattletare. Vid ett tillfälle fann han en sådan. Han sålde allt han ägde för att ha råd att köpa marken runt skatten och därmed äga den. Det låter lite osäkert men så var det.
Det slog mig att den berättelsen stämmer in på ”skatten” i Laver. Nu är det ju Boliden som äger marken och kopparn i Laver. I Pajala fanns det någon man som köpte en myr och alla smålog åt honom för den tokiga investeringen. Nu har den betalat sig i och med malmfyndigheterna som fanns under myren. Även Jens Fjällströms ”kopparskatt” har ju lönat sig.
Den text jag läste skrevs för att par tusen år sedan och syftade inte på koppar eller malm. Berättelsens poäng var och är att det finns djupare värden som är värda att söka efter och som är värda att betala allt för. I sammanhanget handlade det om en tro på Jesus.
I Sverige råder grundlagsskyddad religionsfrihet vilket är gott. Dock har vi under de senaste decennierna värnat mer frihet från religion än till religion. Debatten kring skolavslutningar visar något av detta. I denna frihet från religion uppstår en del osäkerhet. Friheten från utmanas också av nya svenskar som på ett mycket själklart sätt bär och uttrycker en inre övertygelse.
Livsfrågorna gör sig påminda nu och då och det är inte ovanligt att de bär en ton av svaghet att uttrycka dem. Men kanske är det så att ett av världens modernaste länder och som vad det verkar mår oväntat dåligt just har att göra avsaknaden av samtal om meningsfrågorna.
Behovet av samtalsarenor och kunskap är angeläget och i det ligger en önskan för 2014. Låt oss utforska möjligheten till fler dimensioner av tillvaron och ge oss möjligheten att integrera dessa i livet.

Trevlig läsning
Anders

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 januari, 2014 i Okategoriserade