RSS

Månadsarkiv: april 2014

”Det framtidsrika Älvsbyn – Norrbottens pärla”

Så lyder sammanfattningen av det visionsarbete som processats fram under en tid. Arbetet har letts av en pallamentarisk grupp som träffat olika formationen av älvsbybor. Företagare, äldregrupper, elevråd och många fler. Föreningslivet, vilka jag representerat, hade en mycket givande kväll i arbetet.
För någon vecka sedan presenterades resultatet i ett sista utkast innan kommunfullmäktige tar beslut nu den 28/4.
Slutprodukten andas framtidstro och när vi, vi älvsbybor, har realiserat visionen kommer Älvsbyn att vara ett mycket gott samhälle 2030.
Visionen kommer att presenteras i sin helhet på olika sett så jag nöjer mig med att bara belysa några aspekter.
Det första som genomsyrar visionen är att hela Älvsbyn skall leva. Vän av reflektion kan säkert ha funderingar men det är viktigt att poängtera att målet är 2030. Självfallet kräver detta mod och nytänkande.
Mod och nytänkande, är det inte det som beskriver centrala delar i den entreprenörskultur som burit kvinnor och män genom århundradena här i bygderna.
Det för oss in på det andra jag vill lyfta fram. Stärkt självkänsla.
Jag talade med en kvinnlig entreprenör i veckan som firade 30 år som företagare. Hon var mycket belåten med åren. Ja faktiskt sa hon att det blev bara bättre med åren. Hon representerar alla dessa kvinnor som, har sina rötter i den kvinnliga entreprenörsandan, gjort att Älvsbyn är en av de mest jämställda företagarkommunerna i landet.
En stärkt självkänsla innebär också att vi vet vem och med vad vi behöver hjälp av och med. Visionen andas också detta.
För att både bibehålla men också utveckla klimatet behövs långsiktig och målmedveten ledning och styrning med en stark lokakännedom. Risken är annars en utarmning vilket tar ansenliga år att reparera.
Jag ser fram emot att vara en del av realiseringen av ”Det framtidsrika Älvsby – Norrbottens pärla.

Trevlig läsning
Anders Lindh

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 april, 2014 i Okategoriserade

 

Att bli tagen för given…

Under flera år hade jag förmånen att under 4 intensiva veckor leda konfirmandläger, En av de mest innehållsrika uppgifterna var föräldrasamlingarna. Samtalet mognade. Insikter gjordes. Vid ett tillfälle samtalade vi om kärlek, inte så konstigt i ett sådant sammanhang. Frågan var vad är kärlekens motsats? Hat var det momentana svaret. Men efter lite eftertanke landade svaret i likgiltighet. (Hat är trotts allt en reaktion).
Att bli tagen förgivet är lite av samma andas barn som likgiltighet. Det finns en del av det i dagens skola. Skolplikten är det som motiverar och som ligger som underliggande drivkraft. Det är en god grund men den motiverar inte så många barn och ungdomar. Främst för att det är svårt att se nyttan med kunskap eftersom det är många år tills de kan använda den (lön).
Jag är övertyga om att det finns inte ett enda barn/ungdom som går till skolan med en inre önskan om att misslyckas. Nej de vill lyckas. Skolans skyldighet är att göra detta möjligt. Jag säger det väl medveten om att resursfrågan är viktig.
Men det handlar också om jaget och laget. Individen och klassen. Att samspelet mellan dessa fungerar. Vid förra årets VM i ishockey gick det minst sagt knaggligt för Tre kronor. I mitten av turneringen kom några förstärkningar från NHL. Genast startade en diskussion om rollerna i laget. Förstärkningarna fick mer tid på isen, en del fick bjuda på denna istid. Allt enligt uppgjorda samtal. (Jag undrar ibland om detta var Lule hockeys problem under gångna säsongen. Spelsystemet begränsade). Nog om ishockey och åter till skolan. Laget består av många jag och utmaningen är givetvis att kombinera dessa två. Att ge varje individ möjlighet att växa utifrån sina förutsättningar och samtidigt skapa sammanhållning. Ledarskapet av detta är en fantastisk utmaning.
Dock händer det ibland att individer får stå tillbaka för laget men också att andra halkar efter. Balansen är givetvis delikat. (Rättsligt sett har alla rätt till att de egna förutsättningar tillgodoses). Det kan lätt bli att man blir tagen för givet.
När de nära relationerna kännetecknas av att bli tagen för givet finns det nog inte ord för att beskriva smärtan och tomheten. Skälen till att en relation växer i den riktningen är säkert många och individuella. Kanske finns det en nyckel i bristen på respekt men också släntrian och ouppmärksamhet.
Livet är hektiskt. Ida Hult, trendforskare, säger att de under 40 ”trycker in” 44 timmar aktiviteter på 24 timmar. En ohållbar ekvation. Kanske smyger sig att bli tagen för givet in i livspusslet pga. detta livstempo.
Nu är det väl också så att tempot är högre i större städer än i Älvsbyn. Men för en kalixbo är ju nästan allt strässsanade.

Trevlig läsning
Anders Lindh.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 6 april, 2014 i Okategoriserade