RSS

Månadsarkiv: april 2017

Kaffetåren…

Det händer med jämna mellanrum att en tillbakablick, hur det var förr, framkallar känslor av sorg och saknad. Jag tänker på de tillfällena då ja stegade in hos någon bekant, utan någon som helst anledning, bara för en pratstund över en kopp kaffe och en skorpa. (Så var det vid detta tillfälle). Vad vi pratade om mins jag inte. Bara surret vid köksbordet gjorde avtryck i mitt liv. Nu kan det bero på att detta hände i mina sena tonår. Men jag tror du som läser ändå känner igen dig.
Varför blev denna händelse så betydelsefull i mitt liv? Jag vet inte. En del insiktsfulla, och jag delar denna insikt, menar att människans tre största rädslor är meningslösheten, att inte vara någon och ensamheten. Är man tonåring passar dessa 3 in mycket väl. Nu är nog dessa tre inte enbart åldersrelaterade. De finns nog med i alla åldrar. Tänk om kaffetåren kan råda bot på något av dessa rädslor vore det väl värt att återta dessa spontanmöten.
Nu vekar det som om dessa spontanmöten måste planeras istället och ganska lång tid i förväg dessutom. Kan det bero på en annan rädsla att bli ertappad med att varken hus eller trädgård håller senaste snitt. Att dammråttorna dansar ostört i hörnen för orken tryter helt enkelt. (Jag kan komma på mig själv med att när ett sådant möte skett har min inspiration och kraft vuxit så jag orkar ta mig an uppgifter igen). Vem sätter den standarden egentligen? Varken Hus- och hemtidningar eller facebook presenterar ”vardagshemmet” kan jag tycka.
Givetvis menar jag inte att man skall strunta i att ta ansvar för hus och hem vare sig man är besökare eller värd. Bara att ge sig tid till att reflektera över vad som är viktigt och gör skillnad i livet.
Vid ett besök hos en yngre familj kom vi att tala om livet och vikten av att mötas. I närtid skulle de ha en kvartersfest. Frågan som kändes mest angelägen var mobiltelefonen. Hur skulle de hantera den? Hur skulle man få gästerna att avstå från uppkoplingen under festen? Beslutet blev att samla in dem i en hink när festen började. Jag vet inte hur det gick. Men tanken och modet tilltalar.
I våran kommun har vi ett ledord, tillsammans. Vi blir starka genom att göra saker tillsammans. Kaffetåren är en viktig länk i detta. Så även om den spontana kaffetåren har sina glansdagar förr är den väl värd att återinföra. Ibland var det bättre förr.

Trevlig läsning
Anders

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 april, 2017 i Okategoriserade

 

Just nu…

– ”vill jag leva” sjunger Tomas Ledin i en av sina många hits. Med de orden uttrycker han, som jag förstår dem, en vilja att vara här och nu. Att leva här och nu och inte vara i framtiden eller älta dåtid. Medveten om frihet och ansvar.
Jag kan dela hans engagemang nu när våren börjar ta överhand och sommaren är i antågande.
De här två orden kan ju också vara oerhört kravfyllda och kasta mer mörka än ljusa skuggor i livet.
Jag har en röd lite remsa som gör sig påmind så fort jag öppnar en av mina mails. De två första orden på remsan är, just nu. (Varje tidning med självaktning har denna nyhetsinformation). Syftet med remsan är ju att fånga min nyfikenhet för vad som är aktuellt just nu, i denna sekund. När jag klickar på den visar det sig att nyheten är gammal och inte något som händer just nu. Mer än en gång jag blivit besviken vid den upptäckt.
I orden ligger givetvis en önskan om att komma med de senaste i nyhetsväg och därmed framstå som de media som är främst och mest uppdaterat. Något som tydliggjordes för två veckor sedan i Stockholm. Människors upplevelser, oavsett karaktär, exponerades i syfte att skildra just nu. Det är inte utan att jag kan fundera på om detta är klok. Särskilt om skildringarna får karaktären av fakta.
Men orden just nu kan skapa en oro, ja kanske ångest, för tänk om jag inte vet det senaste. Tänk om alla andra vet men inte jag. Jag har fått öva mig i detta genom mina barn. Mer än en gång jag påtalat något, som för mig är en nyhet, men som mött av ”det vet jag redan, det är gammalt”. (Inte utan att jag känt mig snopen ibland).
Kanske krävs det lite mod att låta bli att trycka på knappen just nu. Därmed tar jag risken att inte vara fullt uppdaterad (vem är det över huvud taget). Jag väljer också att avstå från andras skildringar av det ”viktigaste” och leva här och nu, i frihet och ansvar. För just nu pågår livet.

Trevlig helg
Anders

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 april, 2017 i Okategoriserade

 

Glöm inte att tömma ryggsäcken!

Känner du igen uppmaningen? Oavsett om du är barn och kommit hem från skolan och har blöta badkläder i den eller varit ute i skogen och haft en skön utflykt.
Jag gör det se´n! Just nu är annat viktigare.
Säkert har du erfarenhet av att ”glömt” för länge. Både badkläder och chokladtermos.
Åtminstone skvalrar näsan om det.
Under en längre tid har jag tagit del av människors ”livsryggsäckar”. Både den egna och andras. För det mesta har dom innehållit mer eller mindre starka erfarenheter av förluster och svek. Tunga erfarenheter som både är färska och nygjorda eller gamla och har erfarits i barnaår.
Anledningen till att jag fått ta del av ”det glömda” har ofta varit att innehållet gjort sig påmind genom att påverkar och styra livet i en oönskad riktning.
En gemensam nämnare ser i skrivande stund ut att vara rädslan för övergivenhet. Och vem skulle inte vara rädd för den.
Rädslan har ofta sitt upphov i erfarenheter av att utfästa löften människor emellan inte hållits. Det gäller både vuxnas relation till barn, eller vuxna sinsemellan.
Det är en rädsla som kan få medarbetaren att bli en motarbetare, den närmaste relationen att utmanas till och över bristningsgränsen. Barn att ständigt leva i en flyktberedskap eller ett omättligt bekräftelsebehov.
För övergivenhetsrädslan kommer att påverka förmågan och viljan till tillit.
Kanske har du slutat läsa nu för denna tanke är för utmananden. Jag förstår dig. Dock finns det något befriande i att vädra ur ryggsäcken och därmed förbereda sig för livets nu och framtid. Så vad göra. Vårvintern bjuder goda tillfällen för reflektion. Renfällen, sittplatsen vid eldstaden, sängen i husvagnen eller promenaden är alla inbjudande tillfällen att möta sig själv och vädra livets ryggsäck. Bjuder tillfällena också på möjlighet till samtal kommer mycket att hända. Lycka till.

Trevlig helg.
Anders Lindh

(PS! Påskens huvudperson uttryckte också sin rädsla; ”Min Gud varför har du övergett mig!”) DS.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 april, 2017 i Okategoriserade