RSS

Månadsarkiv: juni 2017

25 miljoner.

När man läser statistiska siffror för hur Älvsbynborna mår ser det ganska bra ut. Vi mår ganska bra över lag. Statistik är ju nu alltid statistik och med den går det att bevisa mycket.
Siffran i rubriken är just en statistisk siffra för hur mycket tobaken/rökningen kostar kommunen varje år, 25 miljoner. Då är inte snuset medräknat. Den är framtagen genom att dela den total kostnaden för hela Norrbotten, 781 miljoner, med antal invånare.
I siffran, 25 miljoner, ingår bl.a. sjukvårdskostnader och produktionsbortfall. Varje år dör 5 älvsbybor för tidigt som en följd av rökningen.
Till dig som funderar på att slut läsa fortsättningen av irritation över eventuella pekfingrar vill jag bara säga att jag vuxit upp i en rökande miljö (föräldrarna) och sett deras tappra försök att sluta. Jag har stor respekt för utmaningarna.
Nikotinbruket, snuset inräknat, är en del av livsstilen i kommunen. Kanske är den också en del av entreprenörskapet. Ibland får jag en känsla av det. Entreprenörskapet är utmanande. Att driva sitt företag med allt vad det innebär kräver sitt. Handlar det dessutom om veckovis bortavaro utmanas nikotinbruket också av matvanorna. Behöver det vara så att entreprenörskap tarvar nikotinet? Jag vill tro att de inte är så.
En del menar, och de har stöd i forskning och statistik, att med en högskoleutbildning så minskar bruket av tobak. Med ett sådant resonemang är ju verktyget till en eventuell förändring uppenbar. Men är den framkomlig? Tveksamt.
Älvsbyns historia är genomsyrad av en entreprenöranda och den har gjort det möjligt för generationer att bygga och bo här. Över tid är den livsavgörande. Både dåtid och samtid bärs och närs av denna anda. Den har lagt grunden för både stora och små företag, ledda av både kvinnor och män. Det är också den andan som skall skapa förutsättningar för kommande släkten.
Därför behöver vi, med respekt både mot historien och ärendets svårigheter, förstärka och utveckla verktyg för ett mer nikotinfritt Älvsbyn. En respektfull rörelse mot en friskare kommun. Där vi sparar pengar och räddar liv.

Trevlig läsning
Anders Lindh

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 juni, 2017 i Okategoriserade

 

Våga lev…

För en tid sedan kom jag att lyssna på ett radioreppotage som fånga min uppmärksamhet. Samtalet rörde utflyttningen från Norrbotten bland annat. Reportrarna beskrev något som jag känner igen. De formulerade det såhär, ”Ja, ha du har blivit kvar här upp” i den meningen att du inte har tagit chansen att göra något mer, bättre av livet genom att lämna Norrbotten. Själva formuleringen rymmer många års erfarenhet av att inte, direkt eller fullvärdigt, räknas med. Det började på 60-70-talet och sedan fortgått. Nu är det ett sett att se på sig själv. Det har blivit en grundhållning. Jag kom på mig själv att jag skämdes lite över att det har blivit så. Samtidigt blev jag upprörd, för formuleringen och det som ryms i den, får människor att skämmas. Att se det och uttala det är att skamma människor. (Vi har inget verb för den handling som innebär att man får människor att skämmas). Att få människor att fälla blicken och reducera sig själva till något mindre än vad hon är. Genom att vi mer eller mindre accepterar denna grundsyn går vi omkring och begränsar varandra. Ber om ursäkt.
Det som gjord repotaget spännande var följande. Formuleringen ”Ja ha du blev kvar här” ställs sällan till utflyttade norrbottningar i Stockholm. Givetvis önskar jag att de som flyttat ut inte skäms för det utan lever ett gott liv grundade på någorlunda reflekterade val.
Påståendet handlar mer om oss här uppe och dagens situation. För den kastar ljus över något vi behöver prata om, göra upp och sluta med. Att skämmas över att vi valde livet i norr.
Framför allt handlar det om att få välja det liv som jag anser är ett gott liv utan att det skall skambeläggas vare sig söder ifrån eller på hemmaplan.
Så till alla er som valt att bygga sitt liv i norr sträck på er och låt ingen se ner på dig/er för dessa val. Det är goda val.

Trevlig läsning
Anders Lindh

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 17 juni, 2017 i Okategoriserade

 

Utförsäljning…

”Vi är trygga i oss själva och i våra relationer till omvärlden. Vi värnar vårt lokala självbestämande för att kunna välja de vägar och samarbetsformer som är bäst för hela Älvsbyn”
Så står det i den vision som framsprungit ur en kommundialog. Den har antagits av beslutande organ i kommunen och är därmed riktningsbestämande för utvecklingen i Älvsbyn.
Sedan några år tillbaka pågår ett kommungemensamt arbete med Piteå. Inledningsvis gällde de räddningstjänsten och har nu utvecklats till också hantera lönadministrationen för båda kommunerna. Ytterligare områden är under genomlysning.
Initialt ser det ut som en god färdväg. Nu visar det sig att den här typen av samarbete inte är så välkommet från andra parten. En del kommunala enheter i Piteå bygger upp egen lönehantering i stället. Att de gör så får stå för dem.
Historiskt sett och därmed kulturellt har det väl aldrig varit lätt för en pitebo att acceptera att något gott kan komma från Älvsbyn. Olja och vatten blandar sig inte. Säkert går det att ändra detta över tid.
Nu är inte kulturen den störst utmaningen eller faran. Den utgör i stället av att tjänstemannastrukturen blir allt mer frikopplad/självständig och därmed inte lokalt förankrad. Självbestämmande, närhet och korta beslutsgångar, något som kännetecknat Älvsbyns kommun, riskeras att gå förlorade. Det finns också en risk att overheadkostnaderna ökar. Detta har C. Northcote Parkinson formulerade, om än satiriskt, personalstyrkan ökar ständigt, oberoende av vilket arbetsresultat som åstadkoms. (”Det är inte botanikerns uppgift att utrota ogräset. Det är nog för honom om han kan konstatera hur fort det växer”). Nog med satir. Att ha självfinansierade tjänster, genom bötesbelopp, är ingen framkomligväg i en liten kommun.
Den viktigaste frågeställningen är dock huruvida ett förtätat samarbete med enbart Piteå kommun kan, över tid, möta de utmaningar Älvsbyn står inför. Är detta samarbete sedan ett led i att på sikt slå samman kommunerna finns det all anledning att göra det till en valfråga nästa höst.

Trevlig läsning

Anders Lindh

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 5 juni, 2017 i Okategoriserade