RSS

Respekt…

15 Jul

I dagarna har TV visat ett program från DOX om Sveriges utveckling under några decennier. Ledordet för resan har varit det allenarådande ordet OBEROENDE. Programet vill visa hur utvecklingen stegvis gott mot mer och mer oberoende på alla plan i det mänskliga livet. Givetvis finns det en hel del gott i den utvecklingen som demokrati, ekonomiska möjligheter till ett mera självständigt liv. Även om det finns mycket kvar att göra där. Exempellistan kan göras lång.
Strävandena mot oberoende har också genererat andra mindre välkomna resultat, individualism.
Med jämna mellanrum görs studier rörande nationers utveckling, även i globalt hänseende. I en av dessa studier, som redovisas som en ”Kulturkarta”, framgår att Sverige är utmärkande rörande oberoende/individualism. Utmärkande är för svagt extremt är ett mer relevant ord. ”Kartan” utgörs av ett diagram med en x- och en y-axel. X-axeln mäter graden av sekularisering medan y-axeln redovisar graden av individualism. Sammanställningen visar att Sverige är bland de mest sekulariserade länderna i världen. Men också det mest individualistisk. Vilket ger oss en ensam plats längst upp i högra hörnet ganska lång från alla andra länder i världen. (För några år sedan mötte jag en av de, vid det tillfället, mest efterfrågade föreläsarna, Leo Rassak, som kommenterade ”kartan” med följande reflektion; är Sverige ett föredöme eller varnande exempel?. Tänkvärt menar jag.
Med individualism kommer självvald eller påtvingad ensamhet. Den förra god, den senare destruktiv. Kanske är det så att alla mer eller mindre väl valda inlägg/utlägg på sociala medier är ett uttryck för en önskan om att inte vara så ensam.
I bakvattnet av detta finns en överhängande risk att respekten för det privata går förlorat. Dokusåporna är ett lysande exempel på detta. Det som borde varit privat förblir inte det. När detta sker, att inget är privat, kommer inget att vara heligt häller.
Därmed finns en uppenbar risk att människan förtingligas. När vördnaden försvinner är ett samhälle på väg utför. Kanske syns det tydligast i livets början och slut. Barn behöver vårdas men också vördas för livets under i dem. Likaså skall inte äldre bara vårdas utan även vördas för allt vad deras redbara strävsamhet givit oss i arv.
Ovan sagda tarvar reflektion och eftertanke. Processer som kan föda egna beslut om eventuella förändringar i livet och ett engagemang för vilket samhälle jag vill lev i.

Trevlig läsning.
Anders Lindh

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 juli, 2017 i Okategoriserade

 

Kommentarer inaktiverade.

 
%d bloggare gillar detta: