RSS

Månadsarkiv: oktober 2017

Rotkänning

För en tid sedan var undertecknad i Lycksele. Ett vackert samhälle meden ett inbjudande promenadstråk längs älvkanten. Kvällen gav möjlighet att nyttja detta. Jag kom dock att fastna ett bra tag vid en skulptur, mitt i älven, i nära anslutning till bron. Vid skulpturen fanns en avsiktsförklaring som berörde mig starkt. Den löd som följer. ”Vi vill med denna skulptur visa våra företags vilja att finnas och verka i Lycksele och Västerbottens inland. Vi tror på framtiden precis som de första nybyggarna gjorde för drygt 300 år sedan. De kom hit för att skapa sig ett hem och en framtid. Att du och jag är här idag är väl ett gott exempel på att de lyckades”.
Sedan finns en lång lista på ortens företag som delar denna framtidstro. Skulpturen och fundamentet är framtaget i ett samarbete mellan näringsliv och kommun i Lycksele.
Det som kom att beröra mig var erkännandet av människor som genom historien valt att satsa på bygden och därmed skapa förutsättningar för kommande generationer. Mina tankar gick till skildringen av Polarbröds historia nedtecknad i ”Utstickaren” av Marcus Bodin.
I skildringen av företagets rötter finns Johan Nilsson nämnd. Hans mod, beslutsamhet och vid den tiden (1870-talets slut) utmanade yrkesval, ”brödbakare” inger respekt. Trotts umbäranden och svårigheter valde han att satsa på brödbak i Älvsbyn. (Läs boken, den inspirerar). Det är genom den framtidstron som du och jag finns här idag, förutsatt att du som läser detta bor i Älvsbyn förstås.
Givetvis finns det många företag i Älvsbyns kommun vars historia innehåller personer, kvinnor och män, som skapat ett hem och framtidstro och i vars mylla vi fortsätter att leva och hämta näring.
Men det finns mer i detta. Genom ett erkännande av tidigare pionjärer blottläggs också rötter och därmed ett samband mellan nutid och dåtid. Ett historiesammanhang som ger identitet. Denna identitet utgör en utgångspunkt från vilken det sedan går att navigera vidare i livet. Vet vi inte vart vi kommer ifrån blir livsresan vinglig.
Tänk vadet erkännande kan skapa sammanhang.

Trevlig läsning
Anders Lindh

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 oktober, 2017 i Okategoriserade

 

Nå´n annan-ismen

I veckan har Svenskt näringsliv presenterat årets statistik för företagsklimatet i kommunerna runt om i Sverige. Nyttig läsning där vårat resultat var föga smickrande. Det mest beskrivande ordet för raset är sjunkbomb. Vid en genomgång på företagarfrukosten i fredags visade det sig att nyckelfrågan handlar om att vi inte arbetar tillsammana på samma sätt som tidigare. En gradvis förskjutning har skett i dialogen mellan kommun och företagare. Detta har gjort att vi tappat ranking. Nu är inte ranking det allra viktigaste även om det signalerar en hel del. Det centrala är dialogen/samtalet.
I vision 2030 står det tydligt uttalat att ett av de viktigaste verktygen vi har i kommunen är att vi arbetar tillsammans. Tillsammans förutsätter dialog/samtal. Men också engagemang. Närbesläktat med engagemang är ansvar. Vi, tillsammans, bygger det samhällsklimat vi vill ha. Därför är det med viss oro jag tycker mig se ”nå´n annnan-ismen” växa fram. Under sommaren har en hel del skadegörelse skett, vilket är påtalat på flera sett. Vad dessa händelser uttrycker finns det säkert flera orsaker till. För att möta detta behövs engagemang. Från alla, var och en på sitt sätt, allt efter förmåga.
Inför ett föräldracafé, i slutet på september, gjorde högstadieskolan i Älvsbyn en enkel enkät för att stämma av läget bland ungdomarna. En av de centrala frågorna rörde om, och i så fall vilka, ungdomarna hade någon vuxen att prata med. Glädjande visade svaren att de såg föräldrarna som naturliga och viktiga att samtala med. Den gruppen har stärkt sin ställning sedan förra mätningen för ett året sedan. Vidare har förtroendet för skolpersonalen vuxit sedan förra mätningen. En ny grupp vuxna, ”någon annan” är ett svarsalternativ som fler ungdomar anger som resurs för samtal. Vilka dessa ”någon annan” utgör är det angeläget att undersöka. Därför STRÄCK på er föräldrar, mor- och farföräldrar ni är fortfarande livsviktiga för era tonåringar. VÅGA BRY ER. (Något som inte alltid är det självklara). Det är också glädjande att se att det är fler vuxna som tar en kvällspromenad och därmed gör sig synliga/tillgängliga.
Föräldracaféet, vars huvuduppgift var att belysa arbetet som skett i skolan maa skadegörelsen, engagerade ett 25-tal vuxna.
När allt kommer ner till sista raden handlar det om dig och mig. Vilket samhälle vi vill bygga och bo i. Vi kan skjuta ifrån oss med att detta är nå´n annans ansvar av bekvämlighet, rädsla för misslyckanden eller självupptagenhet. Oavsett om det rör kommun, näringsliv eller civilsamhälle. Väl mött i engagemanget för ”pärlan”.

Trevlig läsning
Anders Lindh

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 oktober, 2017 i Okategoriserade