RSS

Valanalys.

Till alla er som genom åren följt mitt skrivande men som nu gett upp hoppet vill jag säga förlåt. Förlåt att det tagit så länge till något nytt kommit från mitt håll. Allt är på det personliga planet.
Så till ämnet.
Gissningsvis är valanalys ett av det mest frekventa ordet som använts den senaste tiden. Oavsett om det gäller riks- eller lokalplan. Spekulationer och prognoser. Problem och möjligheter. Senaste veckan har jag tagit del av två likartade som genast stimulerade tanken. Analysen gäller främst SD:s framgångar. Huvudsumman av den är att SD:s framgångar är ett uttryck för ett tydligt missnöje med att frågor om landsbygd och inland inte tagits på allvar av de etablerade partierna. Främst då på riksplan.
I stort har det varit fokus på Storstäderna. Framgångarna är inte ett uttryck för att främlingsfientligheten ökat.
Om detta är en rimlig analys på riksplan är det väl inte otänkbart att det gäller lokalt också. Ett lysande dokument för att hantera detta missnöje är den av kommunfullmäktige redan beslutade visionen ”Älvsbyn det framtidsrika samhället”. En vision som skall nå sin tydlighet 2030. Visionen utgör den idéplattform som parlamentariskt processats fram och som skall vägleda arbetet närmaste 15 åren.
Hela dokumentet andas omsorg och engagemang för att hela Älvsbyns kommun skall leva.
Givetvis räcker inte de kända lösningarna till för att realisera denna vision. Nya lösningar krävs. Men detta är just visionens inneboende kraft. Den liksom uppfodrar till nytänkande. För den kontrolorienterade är ju detta ett hot.
Det pågår en sublim intervenering av denna vision främst av den organisatoriska makten. Detta är ett svek mot hela visionen och det idéarbete som åtskilliga älvsbybor engagerat sig i. Processen dränerar visionen på dess inneboende engagemang och till sist blir det bara ”en tumme” för att travestera Hasse Alfredsson. Men om tanken är att det bara skall bli ”en tumme” är det mer renhårigt att säga det. Då är det enklare att för älvsbyborna att relatera sig till detta och därmed bespara sig engagemanget.
Frågan är om det finns idéburna krafter som vill och vågar försvara det gemensamma beslut kommunfullmäktige tagit? Jag vill tro det. Framtiden får utvisa.
Till sist. Trotts utmaningarna har jag beslutat mig för att ta timeout från skrivandet fram till årsskiftet.
Tack alla ni som läst, kommenterat, uppmuntrat, reflekterat det har varit en stor inspiration.

Trevlig läsning!
Anders

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 september, 2014 i Okategoriserade

 

Förändring möjlig …!

Jag vill börja med att be om ursäkt till er läsare som följer mig för att det är tre veckor sedan jag skrev senast. Vissa ämnen kräver mer eftertanke. Dagens är ett sådant.
Under helgen har Krokodilen i Piteå gästats av Doug Seeger. Hans remarkabla livsresa startade i och med att han upptäcktes av Jill Jonsson och hennes program ”Jills veranda”. Programet handlade om countrymusik och visades i TV. Många såg det och berördes av ”lifestorryn”. När Jill fann honom satt han och spelade på en gräsplätt. Präglad av det liv som hemlös som han levde. Doug Seeger spelade en egenskriven låt som berörde starkt. (Jag såg programmet och sökte ta ut den på gitarr).
Jill tog med honom till Jonny Cash studio och lät Doug spela in låten. Därmed startade resan. När nu denne man börjat en livsresa börjar belackare ifrågasätta huruvida Jill kunde finna just honom och där. Var det arrangerat? Vem är han? Under ytan finns en misstro om detta är trovärdigt.
Denna misstro skrämmer mig för den speglar en uppfattning att förändringar inte är görliga på detta sätt.
Jag möter denna misstro i Älvsbyn också. Då uttrycks den i termer av ”vi vet ju hur den släkten ser ut så det är inte mer att vänta” eller ”vi känner till syskonen”.
Ibland kläs den i former av, vilket givetvis går att verifiera, att Älvsbyn är sämst när det gäller eftergymnasiala utbildningar i Norrboten. Därmed uttrycks att det inte är så mycket att vänta och kanske inte att hämta heller. Jag vill poängtera att skolan är duktig på att uppmärksamma ”resor” på olika sätt. Elever som vägrar låta olika omständigheter begränsa uppmärksammas ständigt.
Ändå finns detta klimat av misstro. Den tar sig ofta uttryck i respektlöshet. Får sedan denna misstro en sublim underton av förakt är det en illavarsland utveckling. (Tyvärr har jag mött den).
Detta klimat finns både vid köksbord och offentligt. Har kulturen dessutom fått strukturell legitimitet går det inte att nog oroa sig. När det gäller den första arenan är det mycket angeläget att var och en funderar på sin del i kulturen och vad som skall göras åt det. Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i. När det gäller det offentliga är det ännu mer angeläget att stävja denna kultur.
Som jag inledningsvis skrev kräver en del texter mer reflektion. Denna är en sådan. Allt för ett framtidsrikt Älvsbyn.

Trevlig läsning
Anders Lindh

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 juni, 2014 i Okategoriserade

 

Morgonluft…

Senaste näringslivsrankingen antyder att Älvsbyn är på rätt väg. En förbättring med 16 placeringar till 101 plats. Det är bara Luleå som är före med 16 platser (de backar dock med 5). Det betyder om man använder bilden av ett cykelstal att hjälpryttaren snart är ikapp stjärnan Luleå. Vad betyder det? Skall hjälpryttaren backa av och nöja sig med statusen? Det betyder i så fall att på olika sätt reducera sig. Att låta bli att utveckla sina starka sidor. Frågan är om det är klokt. När man väljer att minska investeringen i sina starka sidor och de möjligheter man har samt att söka vägar att kompensera svagheterna kommer man med nödvändighet att stagnera. (Till saken hör att Luleå kanske inte är den motor de menar sig vara i Norrbotten. Malmfälten torde äga det epitetet).
Folkviljan, som den kommer till uttryck i ”Vision 2030”. visar på en tydlig vilja till självbestämmande och en stärkt självbild (att inte be om ursäkt för att komma från Älvsbyn). Själbestämmande betyder inte isolering utan att den samlade kunskapen och kompetensen som finns i Älvsbyn i många stycken räcker för att finna vägar till att bygga det framtidsrika Älvsbyn. Där kunskap och kompetens saknas väljer man den bästa samarbetsparten.
Givetvis går det att förhålla sig till Vision 2030 som okunnighetens dokument och att här skall ingen komma och bestämma vilka beslut som skall fattas.
Fredagens möte med KS och ledningsgruppen, i syfte att arbeta med visionen, är goda signaler. Förutsatt att utmanande punkter i visionen inte reduceras genom en för tidig styrning.
En av det starka inslagen i Älvsbyns historiska jordmån är nyföretagandet. Något som skiljer sig från övriga fyrkanten. För egen del har detta en stor betydelse i varför jag startade mitt företag och älskar Älvsbyn. Statistik från Bolagsverket och Skatteverket (enskilda firmor) visar denna styrka. Viktigt är också att poängtera det mycket starka kompetensstöd som erbjudits under nästa 2 decennier här i kommunen.
Ett betydande inslag i detta är den tjänsteproduktion som många nya företag tillhandahåller. Detta är viktigt eftersom det är här vi behöver bli starkare i företagsutbudet i Älvsbyn. Dock kan det vara av viktig att se att många av de etablerade företagen faktiskt också säljer tjänster.
För är det inte det som sker när skördare och dumprar repareras ute i skarpt läge. Eller när målare och tapetserare upphandlas för jobb. Likaväl som när yrkesförare hyrs in av olika entreprenadfirmor. De är yrkesskickliga med god kompetens som gör att deras tjänster efterfrågas.
Älvsbyn har alla möjligheter att bli en ännu mer framtidsrik kommun. Tillsammans kan vi skapa det.

Trevlig läsning.
Anders Lindh

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 25 maj, 2014 i Okategoriserade

 

Är man stor måste man vara snäll…

Rubriken är från Iprens reklam om jag minns rätt. Inställningen är viktig för den speglar ett förhållningssätt. Förhållningssättet bygger vidare på att ju mer du har inflytande över, ju mer du kan påverka desto viktigare är det att veta när det är dags att avstå från att utöva sin storleks möjligheter.
Under en alltför lång tid har processen rörande Petter Dahlqvist pågått. Tingsrätten har slagit fast att det har begåtts felaktigheter rörande hans skolgång. Rätten har med eftertryck slagit fast vem som äger hela ansvaret för felaktigheterna.
När nu processen fortsätter växer frågetecknen, varför?
Finns det prestige med i bilden? Något som inte är ovanligt i olika processer.
Eller finns det större motiv? Om jag inte har fel, men det har hänt, är detta första processen i Norrbotten där en Kommun hålls ansvarig för sin hantering av en elev och där ärendet nått tingsrätten.
Om det är så är det ju av största vikt att utgången blir rätt. För hemska tanke, tänk om det finns fler barn och ungdomar som på olika sätt förfördelats. Då är kanske detta ärende bara ett av många. Men som sagt jag har haft fel förr.
Det ända anständiga är givetvis att abdikera i ärendet. Att söka samförståndslösningar tillsammans med familjen samt eventuellt andra som på något sätt är drabbade maa oklarheterna kring placeringarna i särskilda klasser.
På det sättet visar kommunen att det finns rättssäkerhet i skolan och att en kommun kan fatta felaktiga beslut. Men den största och överlägset viktigaste vinsten är signalen om empati. I Älvsbyns kommun är det viktigt att bry sig, att vara förstående och inkännande. För är man stor måste man vara snäll.

Trevlig läsning
Anders Lindh

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 17 maj, 2014 i Okategoriserade

 

”Det framtidsrika Älvsbyn – Norrbottens pärla”

Så lyder sammanfattningen av det visionsarbete som processats fram under en tid. Arbetet har letts av en pallamentarisk grupp som träffat olika formationen av älvsbybor. Företagare, äldregrupper, elevråd och många fler. Föreningslivet, vilka jag representerat, hade en mycket givande kväll i arbetet.
För någon vecka sedan presenterades resultatet i ett sista utkast innan kommunfullmäktige tar beslut nu den 28/4.
Slutprodukten andas framtidstro och när vi, vi älvsbybor, har realiserat visionen kommer Älvsbyn att vara ett mycket gott samhälle 2030.
Visionen kommer att presenteras i sin helhet på olika sett så jag nöjer mig med att bara belysa några aspekter.
Det första som genomsyrar visionen är att hela Älvsbyn skall leva. Vän av reflektion kan säkert ha funderingar men det är viktigt att poängtera att målet är 2030. Självfallet kräver detta mod och nytänkande.
Mod och nytänkande, är det inte det som beskriver centrala delar i den entreprenörskultur som burit kvinnor och män genom århundradena här i bygderna.
Det för oss in på det andra jag vill lyfta fram. Stärkt självkänsla.
Jag talade med en kvinnlig entreprenör i veckan som firade 30 år som företagare. Hon var mycket belåten med åren. Ja faktiskt sa hon att det blev bara bättre med åren. Hon representerar alla dessa kvinnor som, har sina rötter i den kvinnliga entreprenörsandan, gjort att Älvsbyn är en av de mest jämställda företagarkommunerna i landet.
En stärkt självkänsla innebär också att vi vet vem och med vad vi behöver hjälp av och med. Visionen andas också detta.
För att både bibehålla men också utveckla klimatet behövs långsiktig och målmedveten ledning och styrning med en stark lokakännedom. Risken är annars en utarmning vilket tar ansenliga år att reparera.
Jag ser fram emot att vara en del av realiseringen av ”Det framtidsrika Älvsby – Norrbottens pärla.

Trevlig läsning
Anders Lindh

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 april, 2014 i Okategoriserade

 

Att bli tagen för given…

Under flera år hade jag förmånen att under 4 intensiva veckor leda konfirmandläger, En av de mest innehållsrika uppgifterna var föräldrasamlingarna. Samtalet mognade. Insikter gjordes. Vid ett tillfälle samtalade vi om kärlek, inte så konstigt i ett sådant sammanhang. Frågan var vad är kärlekens motsats? Hat var det momentana svaret. Men efter lite eftertanke landade svaret i likgiltighet. (Hat är trotts allt en reaktion).
Att bli tagen förgivet är lite av samma andas barn som likgiltighet. Det finns en del av det i dagens skola. Skolplikten är det som motiverar och som ligger som underliggande drivkraft. Det är en god grund men den motiverar inte så många barn och ungdomar. Främst för att det är svårt att se nyttan med kunskap eftersom det är många år tills de kan använda den (lön).
Jag är övertyga om att det finns inte ett enda barn/ungdom som går till skolan med en inre önskan om att misslyckas. Nej de vill lyckas. Skolans skyldighet är att göra detta möjligt. Jag säger det väl medveten om att resursfrågan är viktig.
Men det handlar också om jaget och laget. Individen och klassen. Att samspelet mellan dessa fungerar. Vid förra årets VM i ishockey gick det minst sagt knaggligt för Tre kronor. I mitten av turneringen kom några förstärkningar från NHL. Genast startade en diskussion om rollerna i laget. Förstärkningarna fick mer tid på isen, en del fick bjuda på denna istid. Allt enligt uppgjorda samtal. (Jag undrar ibland om detta var Lule hockeys problem under gångna säsongen. Spelsystemet begränsade). Nog om ishockey och åter till skolan. Laget består av många jag och utmaningen är givetvis att kombinera dessa två. Att ge varje individ möjlighet att växa utifrån sina förutsättningar och samtidigt skapa sammanhållning. Ledarskapet av detta är en fantastisk utmaning.
Dock händer det ibland att individer får stå tillbaka för laget men också att andra halkar efter. Balansen är givetvis delikat. (Rättsligt sett har alla rätt till att de egna förutsättningar tillgodoses). Det kan lätt bli att man blir tagen för givet.
När de nära relationerna kännetecknas av att bli tagen för givet finns det nog inte ord för att beskriva smärtan och tomheten. Skälen till att en relation växer i den riktningen är säkert många och individuella. Kanske finns det en nyckel i bristen på respekt men också släntrian och ouppmärksamhet.
Livet är hektiskt. Ida Hult, trendforskare, säger att de under 40 ”trycker in” 44 timmar aktiviteter på 24 timmar. En ohållbar ekvation. Kanske smyger sig att bli tagen för givet in i livspusslet pga. detta livstempo.
Nu är det väl också så att tempot är högre i större städer än i Älvsbyn. Men för en kalixbo är ju nästan allt strässsanade.

Trevlig läsning
Anders Lindh.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 6 april, 2014 i Okategoriserade

 

Det är inte roligt att bli bestulen.

Det är inte roligt att bli bestulen. När jag var tvärhanden hög förlorade jag ett framdäck till min cykel, med fälg och allt. Tråkigt för pojkhjärtat som älskade att cykla. Liraren som gjorde det tillhörde, vad jag minns, grabbarna i marginalen. Anledningen till att han gjorde det var att han ville vara med sitt kompisgäng som skulle ut och cykla. Jag minns hur jag och pappa stod ute på bron hemma och diskuterade med killen om detta däck. (För övrigt var det ända gången pappa aktivt engagerade sig i min situation).
Nu är det ganska trivialt med ett cykeldäck. Det finns långt mycket värre stölder.
Att bli bestulen på sin barndom och uppväxt genom dysfunktionella familjer är mer problematiskt. Med dysfunktionell menar jag inte familjer som kämpar med alkohol eller annat missbruk. Utan vanliga, kanske rätt alldagliga utåt, familjer men där vuxenrelationerna haltar på olika sätt. Detta ”haltande” medför att barnet eller barnen på olika sätt söker kompensera detta. Huvudsumman av detta är att barnet/barnen inte får vara barn utan måste på olika sätt gömma sin riktiga identitet och vara någon annan. Hjälte, räddare, clown, osynligt eller rebell.
Men det är inte kört för det. Det finns möjligheter till förändring. Tro mig jag vet.
Att bli bestulen på rätten till inflytande och att påverka svider också. I dess sämsta former leder det till att demokratin sätts ur spel. Detta uppstår när den organisatoriska makten spelar ut den folkvalda.
Älvsbyn har historiskt sätt och fram till dags dato varit svagast i Norrbotten när det gäller eftergymnasiala utbildningar. Något som det finns anledning att fundera kring. En av anledningarna är säkert ett visst mått av nedlåtenhet mot högre studier som finns i bygderna. Nu är ärendet inte hjälpt av att den folkvalda makten konsekvent sätts ur spel. Inte bidrar det heller att tjänstetillsättningar sker med externa krafter även om de är så goda som något. Snarare förstärker det problemet.
Skulle detta sedan leda till någon form av att älvsbyborna måste räddas för sitt eget bästa har ju problemet vuxit okontrollerat.
Det finns alltid en risk med att uttrycka sig och särskilt i detta ärende eftersom det är att sätta ord på ett ansträngt problem. Men jag tar hellre risken att ropa som barnet ”kejsaren är ju naken” än att sitta tyst i skaran som ser men inte törs. Förhoppningsvis är det fler som vill göra sin röst hörd men framför allt engagera sig i samtalet om Älvsbyns framtid.

Trevlig läsning
Anders Lindh

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 mars, 2014 i Okategoriserade